Åke lager uppsala
Emmanuel kom till Sverige när han var tre år. Hans far var teolog och präst i Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien och kom åke lager uppsala Uppsala för att träffa en läkare. Då var det en revolution i sitt hemland, och familjen kunde inte återvända som planerat. Jag var den enda i färg i skolan, men jag blev inte mobbad eller utfryst, men han hade många vänner. - Visst kan jag bli retad ibland, men inte värre än andra, säger han.
Reklam, när det gällde att välja en karriär, det var mellan en präst som far eller läkare. Detta var den sista, och Emmanuel drog in i operationen. Han är för närvarande en kolorektal kirurg, en specialist i kolon och rektum; detta kräver både intellektuell skärpa och skicklighet. Dessutom utforskar han också. Men det finns hjälp, säger Emmanuel.
Han är också anställd som föreläsare och har skrivit en bok, "bra samtal", där han skriver en ganska självklarhet om vikten av att ha bra samtal med patienter, anhöriga, kollegor och allt man möter i livet. Boken används också som litteratur för en kurs i hälso-och sjukvård, även om han inte står under en stol med sin kristna tro på den.
Norska Fru Marianne är psykolog, och jag antar att det finns många stimulerande samtal vid köksbordet. När Emmanuel behöver koppla av står han i bergen eller vid havet. Han fortsätter också med CrossFit-träning. Han var tidigare rugbyspelare och beskriver sig själv som en riktig rugbyfan. Vi följer sport på TV och nu planerar vi att gå till VM i Frankrike.
Sport har gett mig en otrolig mängd-tillhörighet och gemenskap. Reklamlektioner från sport, han är glad att ta över sitt yrkesliv. Vi blir bättre, det blir roligare, och vi kan hantera mer. Det är samma sak med operationsteamet, fortsätter han. Och detta gäller också mötet. Tyvärr är verkligheten inte så idealisk - även om det är önskvärt och du strävar efter det - och det finns fortfarande något hierarkiskt prestigetänkande inom vården, säger han.
Oke spelar fortfarande både volleyboll och beachvolleyboll. Foto: Den privata åkte åke lager uppsala USA För århundradet, som han läste i en amerikansk volleybolltidning, som i Kalifornien spelade volleyboll på sanden med bara två spelare i varje lag. Tillsammans med två vänner tog han en resa över Atlanten. Vi var i Los Angeles och spelade en turnering i någon ny klass. Vi hade aldrig spelat beachvolleyboll förut och visste ingenting om taktik och knappast reglerna, och inte att det var så varmt i sanden, så du var tvungen att bära strumpor.
Men vi lärde oss där. Sedan skrev jag lite av en artikel i en volleybolltidning om beachvolleyboll.
Då bestämde vi oss för att vi skulle försöka hålla tävlingen i Sverige. Foto: Oke Lager sagt och gjort, den första beachvolley turneringen hölls i Sverige. Det kallades inofficiellt SM och spelades på Skrapsträngen i Falkenberg. De första mästarna är Liselotte Andersson och Mona Palmkvist. Det blev framgångsrikt direkt med 67 registrerade åke lager uppsala. Det var lite trevligt, men som jag minns var det ingen tvekan om att vi skulle, inte.
- Det var välorganiserat, säger 66-årige Liselott Andersson om tävlingen. Liselott och Mona Red hela vägen i turneringen och blev den första svenska mästaren i beachvolleyboll. Vi spelade några matcher och vi tänkte inte på våra ögon när vi bara vann och vann. Vi var inte bäst i vårt vanliga lag, vi fick inte alltid vara med, men vi hade så kul. Ett bra minne. Foto: Oke Lager Liselotte berättar att hon innan tävlingen på Repsträngen lekte lite i sanden, men mest för skojs åke lager uppsala.
När SM sattes upp blev hon och hennes volleybollkompisar inbjudna att anmäla sig. Vi var inte Stjärnor, vi tyckte bara att det var kul bara. Vi bestämde att när vi hade bollen i matchen, att om vi vann, skulle vi springa rakt in i havet med våra kläder och simma, och vi gjorde det. Kanske är det synd att vi inte fortsatte med detta. Hennes karriär var kort men intensiv, konstaterar hon.
Och framgångsrikt.